Inatt fick jag känna mig liten. Liten och ömtålig. Efter att ha lyckats somna in strax efter midnatt så vaknade jag vid 02 och hade så fruktansvärt ont i öronen. Det kändes som om ena örat skulle sprängas. Och där satt jag i mörkret i sängen och tyckte så fruktansvärt synd om mig själv. Jag förstår verkligen att mina barn har gråtit sig igenom natten när dom haft samma åkomma!
Idag har jag lite mindre ont, pencillinet har nog börjat värka. Men jag har fortfarande feber och känner mig allmänt risig. Magnus vabbar idag och är hemma och tar hand om barnen. Finns inte en möjlighet att jag skulle fixa allt själv idag.
Nu är dock Magnus på VC och ordnar lite medicin till sin bihåleinflammation. Nu ser jag fram emot nya friska tider framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar